Att må bra

Jag har inte vågat skriva något om hur jag har det på några dagar, för tänk om det bara är tillfälligt!

Nu törs jag.
Jag mår bra.

Några dagar efter att jag minskat på kortisondosen upptäckte jag att den där speedade känslan jag haft så länge inte riktigt fanns där och jag bestämde mej för att sluta med sömntabletten. Samtidigt tog jag Valerina, tre under dagen och tre till natten och jag somnade gott på egen hand! För första gången på mer än en månad och jag sov fler timmar sammanhängande.
Jag är en stor skeptiker till naturläkemedel, men Valerina har funnits på apoteken länge och det måste väl betyda att många tycker den hjälper. Och det verkar som om den fungerar för mej också. Eller så är det för att jag någonstans i mej vill att den ska fungera.

Nu har jag bara tagit den till natten och jag somnar hyfsat fort och vaknar till tre- fyra gånger, men somnar om ganska fort. Och jag har sovit längre än maken några morgnar.

Dessutom har jag varit ute och provat om min vårtfot tål snabba promenader och det går också bra. Bilden ovan tog jag när jag tog med pappa på en första promenad häromdagen.

Om det finns något som besvärar mej nu är det att huden på fingertopparna spricker och att jag lätt får skavsår, men det är väl för att kortisonet gör huden tunnare?! Men det kan jag leva med när lugnet i kroppen äntligen är här!