Min underbara husläkare ska sluta. Hon som varit ett fantastiskt stöd under min sjukdomstid.
Jag blev både rörd och väldigt överraskad när hon tackade för tiden vi haft tillsammans och att hon sa att det varit värdefullt och utvecklande för henne som läkare och människa att få samarbeta med mej. Hon berömde mej för hur jag kämpat på och hon vill att jag ska se med stolthet på hur jag gått igenom "den här resan".
Hon tryckte särskilt på hur jag inför varje möte med henne haft en tydlig riktning hur jag ska komma ur min utmattning och att hon haft samma tankar.
Att hon dessutom hälsade från Erika, hennes vikarie som var den som för nästan exakt två år sedan "kostade på mej" alla undersökningar så AIH upptäcktes, gjorde mej extra glad.
Jag behöver ingen annan läkare.
Nu är jag fortsatt sjukskriven 25% två månader framöver och sedan är tanken att jag ska vara stark nog att arbeta mina 82 % igen. Och det tror jag också, jag behöver bara få ordning på den stora tröttheten, och jag tror jag vet hur.
Inför mina fyra jobbdagar har jag ofta tagit en halv insomningstablett (ordinationen är en hel) och inför lediga dagar ingen alls. Jag har ju en stor skräck för läkemedelsberoende och gör vad jag kan för att undvika risken för att hamna där.
Det har betytt att jag när jag varit ledig haft nätter då jag sovit galet dåligt. Jag somnar efter någon timme, vaknar tre-fyra gånger och tror att jag sovit klart alldeles för tidigt på morgonen. Detta gör att jag går omkring ständigt trött, att kroppen liksom aldrig kommer i kapp med sömnen. Jag kan som bekant inte heller vila ikapp den här speciella tröttheten. Nu har jag fått en annan medicin som inte ger något beroende och som jag ska ta varje kväll. Håller alla tummar för att den ska funka!
Lena
Roligt att höra att du mår bättre och mera lite accepterat att du (troligtvis) har en kronisk sjukdom. Själv tänker jag ibland att det ändå är ca 20% som faktiskt blir friska.... Gäller lite att sköta om sig själv.. Fuskade i helgen och drack några glas vin extra (min läkare hävdar att 2, 3 eller 4 glas vin inte skadar om det sker sällan), vet inte varför. Kanske för att det var en stor fest och jag mår så bra? Har bestämt mig för att det inte kan ha skadat min lever. På söndagen kände jag mig lätt bakis och tänkte att "nej, det är inte berusning jag saknar". Men erkännas ska att jag hade rätt kul när det varade! :) Kul att läsa din blogg i söka fall. Känns som man inte är ensam med denna knäppa sjukdom som liksom kom från ingenstans och vände upp och ner på livet ett tag. Kram!
SvaraRadera