I nya favvospegeln vid arbetshörnan syns delar av vardagsrummet och trappan
Idag fick jag ett underbart besked från levercentrum!
Inga prover ska lämnas förrän i samband med läkartid i juni. Jag som lämnat varannan vecka sedan så länge.
Levervärdet alat är 0,66 (gränsvärde är 0,76) och har varit hyfsat stabilt sedan oktober.
Kanske är skälet till att jag inte längre ska lämna prov så ofta att jag träffade leverläkaren för någon månad sedan och berättade om min stora trötthet som han, som de andra, tolkade som ett utmattningssymptom. Inget, varken leverpåverkan eller medicineringen, borde påverka (i och för sig hade han inte hört talas om "trötthetsstudien" på Sahlgrenska). Men kanske tänker han att provtagningarna frestar på. Rätt eller fel, jag vet inte.
Och igår var jag på första riktiga Mindfullnessträffen och det är helt annorlunda denna gång mot i höstas.
Här finns ingen som hela tiden behöver prata om sina skäl till att gå kursen, ingen som hela tiden stjäl talutrymme och det finns redan en stor sympati och medkänsla i rummet. Omfamnad!
Plötsligt känns det enkelt att utföra hemuppgifterna, inte bara för att jag har tid till det, utan för att det känns viktigt.
Det känns enkelt nu!
Lena
Unnar dig att känna "enkeltkänslan"! Så härligt när man kommer dit.
SvaraRaderaSer fint ut hos dig ;).
Kramar
Håller med om att det är skönt att slippa springa och lämna blodprover så ofta! Jag är ofta så nervös efter blodprovstagningen för det innebär väntan på tfnsamtal från nämnda mottagning. Så fort mobilen ringer tar hjärtat ett skutt. Mina värden är normala sedan juli men jag äter ändå 7.5 mg kortison. Gör en vääääldigt seg och långsam nedtrappning....tyvärr ger inte medicinen någon "uppiggande" kick längre utan nu är jag som en "vanlig" människa igen ;) Jag undrar nu stilla hur det kmr att kännas att kanske bli helt medicinfri, kmr jag att bli nojig och orolig...? Fortsätter med yoga och lite annan träning vilket gör mig gott. Ha det bra! Kram!
SvaraRadera