Att samla glädje

Jag samlar glädje.

Varje dag. 

Det har jag gjort sedan jag för många år sedan fick rådet av en förskollärarkollega att varje dag när jag går från jobbet skulle jag leta i minnet efter händelser jag förundrats över. Stunder då jag verkligen sett det kompetenta barnet och tillfällen av under.

Jag ser det varje dag- ibland kanske jag måste anstränga mej för att minnas, men visst finns de där.

Idag ropade ett barn på mej och ville visa vilket coolt bygge två av hans vänner jobbat med. Han var glad och imponerad av det och visade mej detaljer i bygget för att jag skulle förstå. Verkligen förstå hur coolt det var!

Det som gjorde mej särskilt glad av detta var hans entusiasm och att han var så angelägen att visa mej något andra gjort, han var stolt över sina vänner!

Och jag tänker att det är enormt generöst av barnet, nyss fyllda fyra, att bjuda på detta. Och fint att han känner så för vännerna!

Ja, sådana glädjeämnen samlar jag på, varje dag, även de dagar då jag verkar extra gnällig och trött över min situation.

Hur skulle de gå om jag inte såg dem?

Lena