lördag 18 januari 2014

Att gå utanför sin comfort zone


Kanariska stenar

Helt enkelt var det inte att komma fram till beslutet om att resa till solen alldeles ensam.

Samtidigt var det enkelt....
Nu när jag (nästan) har förlikat mej med att jag har en kronisk sjukdom är det som om flera av mina tidigare spärrar har släppt, det känns som om jag förstått att livet är för kort för att man inte ska våga och då kändes en egen resa som en tuff utmaning. 
Alltid när jag lämnar min trygga zon, hemmet, nojjar jag gärna över olika saker. Och jag vet att det sitter i mitt huvud att hjärtat bråkar, kanske hotar med att lägga av och att jag alltid drabbas av turistmage. Men så länge jag har familjen med mej så vet jag att de tar hand om mej om något händer.
Nu var jag tvungen att ta hand om mej själv! Och vara bara med mej själv!
Och visst var det så att hjärtat slog extra slag och att magen kom ur lag lite grann, men jag klarade av det. Till och med så jag kunde le lite åt mej själv och tänka att såhär är du ju, Lena, det går över.

Jo, resan gav bara positiva erfarenheter: jag kan, jag vågar, jag vill...

Som grädden på moset hade jag sanslös tur med vädret, strålande sol och runt 22 grader,  jag bodde på ett fint hotell med fantastiska frukost- och middagsbufféer, några böcker blev lästa, två disktrasor stickade.
Och jag stod ut med längtan efter familjen...

Detta kommer jag göra om!


Lena





2 kommentarer:

  1. Åh så kul att höra lite om hur du hade det. Har gått och undrat lite, det har jag. Jag känner ju själv att jag skulle vilja göra något på egen hand. Kanske bara ett par dagar. Kameran och jag på B&B eller liknande har jag varit nöjd med. Vinner jag pengar åker jag på en träningsresa ;).

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Jag blir peppad av dig Lena !

    SvaraRadera

Varje kommentar är värdefull för mej. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...