måndag 30 december 2013

Att välja spår


Det var nog bilden jag tog på min promenad idag som inspirerade till ett nytt inlägg!

Här har det varit tyst länge och skälet till det är att tillståndet knappt förändrats sedan jag skrev sist.
Kanske, kanske har jag lite fel när jag skriver så...

Jag bråkar fortfarande med sömnen och trötthet. Jag tänkte att jag skulle fått lite bättre ordning på det nu när jag varit ledig sedan 21 december och när jag bara haft det bra med familj och vänner, men hur jag än gör vill kroppen inte ge den vila jag så väl behöver. Trots att jag känner mej avspänd och lugn vaknar jag med ond nacke och käkar som är så hårt spända att jag ibland måste massera igång dem. Nu har jag just börja läsa en bok som handlar om hur man ska få god sömn med hjälp av KBT och blir det inte bättre om någon vecka eller så ska jag följa programmen i boken.
Just nu har jag inte lust med det eftersom
  jag på torsdag åker iväg till solen och värmen för en vecka. 

Och det är väl jag här valt spår- en positiv effekt av att fått en kronisk sjukdom! Jag har valt mod, att våga utsätta mej för sådant jag inte trott mej om att kunna göra.
Tidigare har jag haft en massa rädslor, rädslor som hindrat mej från att göra saker. Inte så att det i någon större utsträckning hindrat mej i mitt liv, men ändå...
Jag skulle för ett år sedan aldrig kunna tänka mej att sätta mej på en restaurang ensam- det har jag gjort flera gånger i höst, jag undvek möten med människor jag inte kände väl- nu har jag under året träffat fler av de jag blivit bekant med i och med bloggandet (på min blogg JAGochVITT) och jag skulle definitivt aldrig ge mej ut på en semesterresa själv- det ska jag nu!

På torsdag, som sagt, åker jag ensam till Playa del Ingles och jag både gruvar mej och ser fram emot resan. Tidigare har jag tänkt om andra som jag sett själva på olika resor att de nog är världens mest ensamma människor, varför kan de inte få med någon på resan och dessutom har min inställning varit att det viktiga med en resa är att få dela den med människor man känner.
Nu ser jag den här resan som ett sätt att verkligen komma ner i varv, att bara sköta om mej själv utan att ta hänsyn till någon annan. Hotellet säger att man har fokus på kropp och själ och de erbjuder pilates och Thai Chi och det tror jag att jag ska hänga på.
Jag ska ladda väskan med böcker, en stickning och paddan laddad med musik och mindfullnessövningar och så hoppas jag att jag kommer tillbaka som en ny människa!
Kanske inte riktigt så, men jag tror att jag kommer tillbaka med en massa erfarenheter och jag hoppas det bara är goda sådana.


För övrigt håller jag min AIH i schack, mina värden är på en stabil, låg nivå och jag fortsätter med 2,5 mg prednisolon. Nu ska jag lämna nya prover först om två månader och det är nytt.

Nu önskar jag er Ett Gott Nytt År!


Lena

Vill du följa med på min resa? Titta in på Instagram, lenameh heter jag där!



5 kommentarer:

  1. Det är så härligt att vi som fullt vuxna människor kommer på att vi kan ändra oss. Ändra inställning till våra föreställningar, sanningar, personer och prioriteringar. Det är nog sunt att kunna tänka om, tänka nytt. Allt i livet är väl inte så som vi trodde att det var förra veckan, eller för ett halvt år sedan. Det är modigt att kunna ändra sig tycker jag.

    Önskar dig en underbar resa och jag är lite avundsjuk faktiskt.

    Kramar och gott nytt år!

    SvaraRadera
  2. Hej! Mkt tufft att åka själv, men vad härligt! Jag tror kanske att din dåliga sömn är en bidragande orsak till ditt mående så bara du får bukt på den så borde din AIH inte påverka dig nämnvärt. Talar bara av egen erfarenhet då jag sover bra själv och inte känner av min (troliga) AIH. Själv har mina värden varit normala i 6 mån nu men läkaren vill att jag äter 10 mg kortison/dag tills nästa provtagning i feb. Lever helt som vanligt förutom mkt måttlig m alkoholen. Törs liksom inte dricka mer än två glas vin vid enstaka tillfällen. Vet fortf inte om det är ok det heller... Vad har din läkare sagt? Ha det bra på din resa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också att sömnproblemen har andra skäl än AIH, jobbstress ( som eskalerade med AIH-stressen) kan nog vara den verkliga orsaken.
      Alkohol...en engagerande fråga på FB-sidan (du är väl med där? Kronisk Autoimmun Hepatit).
      Min läkare sa runt midsommar, då jag haft diagnosen en dryg månad att jag skulle vara måttlig med alkoholen. Jag som trott, sedan levervärden i februari visade på problem, att jag inte någonsin skulle få dricka vin igen och med ytterst vinintresserad maken kändes det tungt.
      Nu tar jag något glas vin då och då utan dåligt samvete. Inte lika ofta som innan AIH, men kanske inte heller så sällan de flesta på FB förspråkar och mina värden är sedan augusti nere mot normala. Det har också hänt att jag på fester tagit mer än två glas och det har ju tydligen gått bra!

      Är lite intresserad; varför tar du så hög dos kortison om dina värden varit normala så länge? Har du provat att sänka dosen och fått bakslag?
      Jag startade på 30 mg den 24 maj och var nere på 10 mg redan den 16 juli, därefter trappade jag ner successivt till 2,5 mg den 16 oktober och där ligger jag kvar (liksom mina värden).
      Hoppas du läser detta och vill svara.


      Gott Nytt År/ Lena

      Radera
    2. Jag svarar gärna! Känner ingen som har AIH och tycker det är så intressant att läsa din blogg. Jo, jag har haft bakslag två ggr under det dryga året jag ätit kortison. Min läkare trodde det berodde på för snabb nedtrappning av kortisonet eftersom levervärdena höjts i samband med just nedtrappning, Från mitten av juli har jag haft normala värden men fått trappa ned ytterst långsamt från 20 mg och idag alltså 10 mg. Enligt vad jag läst så kan levern ta tid på sig att återhämta sig. Jag mår dock bra på kortisonet och kan bizarrt nog sakna piggheten jag kände när jag åt 30 mg ;). Jag siktar på att komma ned i låg dos alt ingen medicin alls i den bästa av världar... Skum sjukdom i alla fall. I mitt fall tror läkare att den utlöstes av en kraftig influensa. Själv har jag misstänkt svininfluensamedicinen. Vem sjutton vet.

      Radera
    3. Spännande det där med att influensan skulle kunnat utlösa AIH. Jag gick hela förra hösten med en kraftig förkylning som blev en lunginflammation och sönderhostat revben och jag tänkte att det kanske utlöst sjukdomen. Man hittade de dåliga levervärdena när jag sökte hjälp på vårdcentralen för ledvärk och en helt förlamande trötthet.... Hursomhelst, min läkare vill inte alls spekulera i hur jag fått AIH och jag tänker att om man undersöker sjukdomshistoria hos oss kanske man kan komma åt gåtan hur den uppkommer.
      Fast detta är ju dn sjukdom som främst drabbar kvinnor och oss forskar man ju inte gärna om...

      Radera

Varje kommentar är värdefull för mej. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...