lördag 19 oktober 2013

Att vara utmattad



Det är inge kul nu!

I torsdags var jag på mitt första kuratorsamtal och när jag berättat min historia sa hon att jag beskriver tydliga tecken på utmattningssyndrom.
Och egentligen är jag inte ett dugg förvånad!
Min lekmannamässiga förklaring är att den långa väntan på diagnos, de gräsliga biverkningarna av kortisonet och en stark önskan att kunna jobba som vanligt, vara som vanligt, har fått min kropp att säga stopp, jag är inte redo än.
Och den har försatt mig i ett tillstånd av konstant trötthet, som jag inte kan vila eller sova ikapp och en oförmåga att fokusera när jag skulle behöva det och glömska!

Det otroligt sorgliga är att jag kommit på att jag inte riktigt orkar lyssna på maken eller dottern när de vill berätta något. Stunder då jag borde och vill vara en inlyssnande människa och inser att jag definitivt inte varit det förrän samtalet är över och det är för sent att reparera skadan. Eller när jag glömmer saker att göra på jobbet, viktiga saker som drabbar mina kollegor!
Vad det gäller jobbet annars tror jag att jag uppfattas som helt närvarande och fokuserad på barnen, det känns som om hjärnan går på högvarv och tankarna snurrar hela tiden för hur vi ska kunna göra saker bättre, hur vi ska utvecklas...Och det gör mej helt utmattad!

Andra gånger jag känner att jag är "härochnu" är när jag kan gå in i mitt egen görande, vare sig det gäller en skogspromenad eller hamrande och spikande för att få till en ny tavelvägg hemma. Saker som jag gör ensam och bara för min egen skull. Social samvaro tröttar ut, jag orkar inte ta in andra människor som jag önskar och därför avstår jag.

Det jag behöver är kunna acceptera att det är såhär nu, att det inte varar för alltid och att jag kommer ur detta om jag är snäll mot mej själv. Att inse att min bild av mej själv som en stark person inte stämmer riktigt, nu, måste jag också arbeta med.
Mindfullness, träning, bra kost och skönhetsupplevelser är viktiga för mej och det måste jag prioritera. Dessutom måste jag släppa känslan av att jag utsätter mina kollegor för extra arbetsbelastning när jag bara kan vara där några få timmar per dag och lämpa över det problemet på rätt person i stället för att lägga det som en extra börda på mina axlar.

Såhär är det just nu! Inte för alltid!

Jag vet att jag är den där typiska duktiga flickan, hon som aldrig säger nej, som alltid vill prestera på topp, som hela tiden söker utmaningar och som ibland faller på eget grepp!

Och att ställa om tanken är inte lätt, men jag tänker inte ge mej, med hjälp av samtal, acceptans, att lyssna på vad kroppen säger och yogan ska jag klara detta även om det kommer att ta tid!

Lena



4 kommentarer:

  1. Stor varm kram från mig! Lyssna på kroppen och låt det ta tid. Att gå igenom allt du har gått igenom kostar på.
    Hélena

    SvaraRadera
  2. Jag hopps att du rakt igenom på riktigt har den kloka inställning till det hela som du ger uttryck för. Detta är inte för alltid! Den insikten är så viktig. Blev du sjukskriven eller ska du fortsätta jobba så som nu?
    Så klart orkar en människokropp inte hur mycket som helst i form av påfrestning och oro. Det tar ut sin rätt.
    Hoppas familjen förstår dig och inte tar det personligt, även om detta såklart är påfrestande även för dem.
    Lyssna nu på kroppen, gör det du vet att den och du mår bra av. Inte så lätt alla gånger men det är nog ändå bara det som kan förändra ditt nuvarande tillstånd. Inte vara duktig flicka ;).

    Varma kramar

    SvaraRadera

  3. När jag var i din fas blev jag extra känslig inför om jag kände att nån som frågade hur jag mådde inte var genuint intresserad av mitt svar. Inte för att jag ville ha medömkan utan för att jag själv varit och är en person som lyssnar. Efter att jag blev sjuk har jag faktiskt mer el mindre slutat umgås m folk som suger energi och som inte ger nåt tillbaka. Något jag borde gjort för länge sedan, men är man en lyssnare så är man... Idag fokuserar jag på familj och träning och "utvalda" vänner. Yogan är en livsnödvändighet, och inte bara för att jag för ett och ett halvt år sedan fick en inflammerad lever, utan för att yogan ger mig styrka. Både fysiskt och mentalt. Lycka till med din resa mot ett bättre mående. Konstigt nog ör jag en lyckligare människa idag än innan jag blev sjuk. Kram!

    SvaraRadera
  4. Lena!
    Tillåt dig att vara den du är just NU självklart kommer den gamla Lena tillbaka men just nu är du där du är och det måste du tillåta, dina nära och kära och arbetskamrater älskar dig för den DU är inte det tillståndet du just nu befinner dig i ,dom vet att det är för stunden och deras och din önskan är att du ska tillfriskna och få vara i din bekväma friska Lena kropp och knopp igen....det kommer....låt det ta tid....en dag i taget!
    Stor styrke kram <3

    SvaraRadera

Varje kommentar är värdefull för mej. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...