måndag 30 september 2013

Att vara glad och ledsen

 Det är vackert ute nu


Så har jag fått resultatet av förra veckans "trötthetsprover". De visade naturligtvis ingenting. Och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Glad för att det inte är något medicinskt, men ledsen över att jag inte vet vad jag ska göra av tröttheten eller hur jag ska komma ur den.

För en dryg vecka sedan slutade jag med min halva insomningstablett och faktiskt känner jag mej lite fräschare och möjligen också lite mer energisk än med tabletten, men tröttheten finns där..
Inte så att den förlamar mej, jag har till stor del återfått min lust, kreativitet och energi.
I helgen har jag verkligen fått utlopp för allt detta, men det tär på orken på ett sätt jag inte känner igen från förr.

Jag vet ju att det som verkligen plågar mej är att jag inte kan jobba mer än jag gör nu och jag ser verkligen fram emot den dag då jag kan jobba som vanligt. Det svåra är att jag inte kan sluta fundera över hur mina arbetskamrater ser på mej. Inte för att de på något vis varit ifrågasättande eller undrande- snarare stöttar de på ett fint sätt, men jag undrar vad de tänker när jag lämnar dem för att göra det där som jag mår gott av. -"Hur kan hon orka det?"

Kanske får jag styr på allt när jag börjar mina samtal med kuratorn på vårdcentralen. Jag bad ju om en remiss till psykosociala teamet när jag var hos husläkaren och redan har jag fått en tid. Snabbt jobbat, eller hur?

Lena


6 kommentarer:

  1. Inte lätt det där men på sikt är det så klart bra att det inte gick att hitta något medicinskt fel på dig. Tröttheten blir ju inte mindre för det men jag blir glad av att läsa att du fått tillbaka en del lust för pyssel och inredning. Ett steg i rätt riktning.
    Det där med arbetskamraternas eventuella tankar önskar jag att du och jag kunnat sitta ner och prata kring. Jag har ju jobbat i flera år med detta att ladda sig själv med ny energi för att ha och göra av med på sådant som kräver energi. Alltså vet jag, helt säkert, hur viktigt det faktiskt är att du gör det du gör på måndagarna - trevliga saker som fyller på energireserverna. Det är inte så att du borde kunnat jobba den tiden istället. Alla vi människor skulle egentligen må bättre (och vara trevligare) om vi unnat oss att göra sådant som laddar oss med energi minst ½ dag i veckan. För helt friska människor får det inte lika stora konsekvenser som för en inte helt frisk. Men som sagt så borde vi alla unna oss det. Vi är som ett bankkonto. Man kan inte bara ta ut och ta ut om man inte sätter in också.
    Vad som laddar oss med positiv energi är lite olika men i grund och botten är det sådant som har med skog och natur att göra. Lövprassel, vackra växter, skogspromenad, havet...Det ligger väldigt djupt nedärvt i oss och har egentligen inget med intresse att göra. Även en icke naturintresserad får positiva effekter i kroppen efter några minuter i en park eller skog.
    Sådant som äter energi av oss är tex att titta på tv, sitta vid datorn, gå på stan, köra bil...Det tror man kanske inte men så är det. Våra hjärnor jobbar stenhårt med att sortera och hantera alla intryck från tv´n, datorn, skyltfönsterna, människorna, trafiken mm. Detta blir mer märkbart på en redan sliten och trött hjärna/kropp.
    Även sociala relationer äter energi även om vi kan tycka att vi har hur trevligt och roligt som helst under tiden vi träffar våra fina vänner tex. Naturen kräver minst av oss och därefter kommer djur. Ytterligare en bit upp på stegen kommer människor. Det kostar alltså på att vistas bland människor hela dagen, för alla men ännu mer för en inte helt pigg hjärna. En hjärna som kanske haft eller har haft mycket att jobba med under en tid. Som din.
    Det blir säkert bättre Lena, men det tar tid. Om det är så att någon av dina arbetskamrater tänker något negativt om att du inte arbetar mer än du gör (men orkar med annat) så handlar det om okunskap från den personens sida i så fall.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Hej Lena!

    Jag har inte tagit del av den här bloggen tidigare men kommer ihåg att du i våras skrev om ditt mående på Jag och Vitt. Vilken resa du gjort och gör. Jag blir både sorgsen och väldigt hoppfull och lugn i det du skriver. Du skriver så bra om något som är så svårt. Jag förstår dina tankar kring vad andra ska "tänka och tycka" och minns hur mina tankar konstant snuddade vid det under min sjukskrivning. Men utan tid för mina "måbra-saker" under den tiden, kan jag skriva under på att jag aldrig hade varit där jag är idag. Det gör så oändligt mycket större nytta och skillnad än man någonsin kan förstå. Du (och alla andra) behöver tänka långsiktigt i det här och hur du ska göra det som kommer ge dig bäst kvalitet i livet i det långa loppet:-)

    Kramar/Emma

    SvaraRadera
  3. Hej Lena!

    Surfade runt lite bland inspirerande bloggar och hamnade hos dig av en slump. Läste lite om det du gått igenom. Jag känner verkligen med dig och hoppas du blir bättre snart! Fick dock en tanke och undran som jag inte kan släppa, därför skriver jag ett par rader här...hoppas du inte tar illa upp. Min fundering var om de någon gång kollat upp ditt D-vitaminvärde? Dum fråga kanske men när man har en nedsatt funktion på levern samt en kortisonbehandling är risken stor att det föreligger en D-vitaminbrist. Många gånger missar tyvärr vården detta - kunskapen om detta har inte nått alla ännu. D-vitaminbrist ger ofta en onormal trötthet och en håglöshet (självklart orsakar din sjukdom en trötthet oxå, men den kan ju förstärkas av ev. brist). Har själv haft en period där orken bara försvann, jag fick i samband med dettta ta en massa s.k. trötthetsprover som inte visade något. Till slut fick jag "tjatat" till mig en kontroll av d-vitamin och jag hade en jättebrist! Mår nu mycket bättre eftersom jag sakta men säkert får upp mina värden :) Som sagt - bara en liten tanke och om det skulle vara så att du inte kontrollerat det så skulle jag nog fråga behandlande dr. om det gick bra :)

    Kram från en medmänniska :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar och omtanke!
      Jodå, att kortison "äter" d-vitamin vet jag och jag tar 1000 mg kalcipos som innehåller vitaminet varje dag.

      Lena

      Radera
  4. Men vännen!! Vad är det jag läser? Jag har varit från bloggvärlden ett tag ju, och missat att du startat denna bloggen.
    Massor med kramar!!
    Jenny

    SvaraRadera
  5. Hej Igen!

    Vad bra att du äter Kalcips-d, men har du ngn gång kontrollerad d-vitamin i provväg? Som oftast behöver man mycket större doser d-vitamin än det du tar idag för att kompensera det kroppen bryter ner/ej klarar av att ta upp :)

    Kram från medmänniska :)

    SvaraRadera

Varje kommentar är värdefull för mej. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...