Att röra på sig

Jag är inte någon motionär, inte ens särskilt bra på att ta hand om den enda kropp jag har.
Jodå, periodvis har jag tränat på gym, gått snabba promenader och till och med joggat lite grann, men inte så att jag skulle kunna säga att jag har prioriterat det i mitt liv.

Nu måste jag!

AIH är ett uppvaknande på hur skört livet kan vara och ska jag orka leva med den här sjukdomen måste jag ta hand om mej.

Så, nu har jag flera tidiga morgnar, direkt efter frukost tagit långa SNABBA promenader i den vackra sommarnaturen. Årstiden och vädret har såklart underlättat beslutet att komma iväg och jag har tagit små njutarpauser och fotat vackert jag ser på min väg.
Så lätt det blir då!

Skryter jag om jag säger att gårdagendagens promenad blev 7,3 km?
Då får det vara så!

Nu ska jag snart sammanstråla med pappa, han behöver också röra på sig.