Öresundsbron sedd från Västra Hamnen i Malmö
Så har det gått några veckor in på det nya året och livet lever ungefär som nyss. Fast kanske lite bättre.
Jag har fortsatt mitt kbt-ande och att få klä den där tärande oron i ord, mötas av förståelse och få hjälp med verktyg att hantera den har varit väldigt hjälpsamt. Jag grubblar inte lika mycket och sover bättre nu.
(Fast...jag har ju svårt att inte då och då tänka att jag också ska drabbas av ett skov, som mina Fb- gruppsvänner råkar ut för ibland.
En kvinna som haft låga levervärden i mer än 18 månader, lägre än jag, fick nyligen förhöjda värden och behöver därmed öka sin kortisondos rejält. Det är ju precis det jag är så rädd för.)
Men det är då jag, ska ta till knepen som kbtaren lärt mej: bestämma tid för oro, göra något härligt som distraherar och skriv ner sannolikheten för att det ska hända mej.
Jag har sett till att göra härliga saker; resan till Malmö (då jag skulle vara nära dottern och hennes vänner i Köpenhamn. De skötte sig helt fint!) var en sådan, liksom alla låååånga skogspromenader och museibesök. Dessutom har jag varit flitig med vardagsmotionen, jag har tagit långa omvägar hem efter jobbet, yogat här hemma och mindfullnessat när jag känner att oron vill ta över.
Jo, jag kan nog framåt med tillförsikt!
Lena
