Så länge sedan det var jag skrev något här och jag tror jag måste uppdatera min status, om inte annat för mej själv.
Kanske har orden uteblivit eftersom mycket är jobbigt nu.
.
När jag sist skrev kände jag mej så nöjd att jag tagit tag i mitt liv, att jag påbörjat mindfullnesskursen igen, att jag återupptagit kontakten med kuratorn och jag hade en tydlig målbild och såg hur jag skulle komma till ett slut. Genom mindfullness, motion, planerade aktiviteter som gör mej gott, att våga stå upp för att jag är sjuk och att försöka njuta lite mer av livet skulle få mej "back in business" till höstterminen.
Nu tvivlar jag...
När jag just blev halvtidssjukskriven för att göra allt det där blev min pappa sjukare än han någonsin varit. Och en sjuk gammal man behöver någon som för hans talan, som stöttar upp i vardagen och hela tiden håller kontakt. Och trots att vi är två som delar ansvaret, syster och jag med ett stort stöd av vår mamma, är jag definitivt inte rustad för att orka- men gör det ändå förstås. Han kan ju inte lämnas!
Min kurator vill att jag på måndag ber min husläkare om remiss till stresskliniken. För trots att jag vet vad jag behöver och ofta tänker på hur jag ska/borde göra knackar den där lille stressfiguren mej på axeln och ber mej ringa pappa, kolla med hemtjänsten, boka tid på sjukhuset, påminna pappa om att duscha, påminna om att han behöver hjälp att byta lakan i sängen... Så fladdrar stressen vidare; jag måste hjälpa maken med middagen någon gång, ska jag inte köra igång en tvätt, behöver inte rabatterna vattnas, borde jag inte ta en promenad, jag måste ringa den där vännen som sökt mej så ofta...
Och trots att de sistnämnda egentligen är trevliga saker kräver det sin tid och ett visst mått av engagemang som jag inte har. Nu.
Men jag vill ha den tillbaka.
Och jag gnisslar tänder och spänner käkarna och hoppas på en annan tid.
Lena
